Orgonitens historia
Energibegrepp: Allt i vårt universum, inkluderat oss själva består av energi i olika former, till exempel lägesenergi (potentiell energi), rörelseenergi (kinetisk), värmeenergi, elektrisk energi. Energin tar aldrig slut, den omvandlas bara mellan de olika formerna.
En energiform som vi fortfarande vet relativt lite om är den så kallade livsenergin, chi eller prana, bland alla benämningar som den har i olika kulturer. Det är samma sorts energi som får ett frö att plötsligt börja gro och växa, och som håller naturen och oss levande och medvetna.
Energin kan ha olika frekvenser. Vissa verkar vara mer gynnsamma för biologiskt liv än andra. Ett bra exempel som illustrerar detta är försök som har gjorts med växter, kring vilka man har spelat olika slags musik. Det visade sig att klassisk musik fick dem att frodas mer än t.ex. hårdrock.
En annan person som har åskådliggjort detta på ett tydligt sätt är japanen dr Masaru Emoto som har fotograferat iskristaller som vatten bildat då det utsatts förkärleksfulla tankar och ord. Dessa har sedan jämförts med iskristaller som utsatts för negativa tankar. Han har också fotograferat iskristaller som bildats i samband med att man spelat olika slags musik. Bilderna talar sitt tydliga språk, kärleksfulla tankar gav vackra och färgrika kristaller medan negativa tankar gav ofullständiga och asymmetriska kristaller. Läs gärna mer i hans böcker, exempelvis ”Vattnets dolda budskap”.
Utveckling av orgonit
Under 1930-talet studerade Wilhelm Reich fenomenet livskraftsenergi. Så småningom utvecklade han en s.k. ”orgone accumulator” som bestod av en växelvis kombination av metall och organiskt material. Den hade förmågan att samla upp och koncentrera både positiv och negativ energi. Wilhelm genomförde försök med människor som var sjuka och byggde en kammare där de fick vistas omslutna av orgonackumulatorn. Han kunde observera positiva effekter på dem som behandlades.
På senare tid har Don Croft vidareutvecklat konstruktionen och skapade därigenom en ”orgone generator” som kom att kallas orgonit. Denna samlar inte upp energin utan reflekterar ut positiv energi till omgivningen.
I Don Crofts orgonit används en kombination av metallspån, kvartskristall och polyester. Vid härdningen krymper polyestern och skapar ett högt tryck på kristallen inuti orgoniten. Det bildas en elektrisk spänning över kristallens positiva och negativa del och detta aktiverar orgoniten. Den absorberade energin tar upp kvartskristallens frekvens och reflekteras tillbaka som positiv energi. Förklarat på ett enkelt sätt omvandlar orgoniten negativ, skadlig energi till positiv livskraftenergi.
Ordet orgonit myntades först av Karl Welz som under 1980-talet kom på att kunde använda detta fantastiska material i konstruktion av radioelektronik som han arbetade med.
